Vardag och gårdag.

Jag är en vardagsmänniska. Mitt liv är gjort för de där grå, trista, vanliga dagarna. Det är då jag är stabil och vet vad jag ska göra av mitt liv. Allt som är överväldigande och oväntat rubbar mina cirklar och jag tappar all kontroll. Då kan allt gå så fel.

Just nu väntar jag på att vardagen ska dra igång igen. Tidiga morgnar, långa bussturer, sönderstressad mage och störande täta scheman. Regniga turer i löpspåret och ensamma stunder i gymmet. Kalla, mörka morgnar i stallet med griniga hästar. Kvällarna framför TV:n med alla serier och filmer, dem man ser med en bok i knäet, eftersom man BORDE plugga.

Det är mitt liv. Det är då jag känner mig säker. Det är då jag är bra.

Jag satt häromdagen och lyssnade på lite gammal musik. Vengaboys, Britney, Aguilera, Spice Girls, Joakim Hillson, Mel C. Lite nostalgi för en unge född -91 kan man säga. Man slås av hur dåligt det egentligen är. Men samtidigt känner man allt som man kände då. När man stod på dansgolvet på mellanstadiediscot som tioåring och bara älskade allt. Det var bra mycket enklare då. Det alla andra gillade var bäst. Man bara körde på och hängde med, behövde aldrig tveka.

Nu, när man är lite halvvuxen kan saker bli så himla fel om man inte tänker efter före. Man är inte lika trygg längre. Saker kan hända som kan påverka hela framtiden. Överväldigande saker.

Så därför gillar jag vardagen. Där har man kontroll. Därför tyckte jag mycket om gårdagen. Då var jag säker.