Om dessa, de underbaraste dagarna

Sommarlov, sommarjobb, sommarsol, sommar.

Just nu är livet bra underbart. Solen strålar brännan djupnar och håret bleknar. Sakta släpper all ångest och stress som kramat runt bröstkorgen det senaste året. Att kunna andas fritt är helt fantastiskt.

Funderar på om det är något som saknas just nu. Men jag tror inte det. Jag njuter av varje minut i livet. Att bara vara vid liv i sommaren är ganska överbart!

Jag tänker minnas dessa, de underbaraste dagarna när skolstressen satt sig som en elefant på bröstkorgen i September. Då ska jag minnas solen, den klarblå himlen, de lätta fötterna och de bruna benen. Och glömma allt det jobbiga för en stund. Då ska jag fly. Nu ska jag stanna. Stanna och leva i de underbara dagarna!

Kärlek

Kitte

Let's tona ned det hela lite...

Okej, kan erkänna att många blogginlägg det senaste varit extremt weird. Har nog känt ett djup jag inte har. Är egentligen lika djup som en ankdam, så nu slutar jag låtsas ett tag.

Idag har jag kollat på Alexander, med Colin Farrell, sjukt snygg kille, sjukt seg film. Inte kul alls, 2 timmar 40minuter blod och galna blickar. Njae, inte riktigt min stil. Men Alexander är intressant, världen ser honom som en hjälte, men var han egentligen något annat än rätt kille på rätt plats vid rätt tidpunkt? Krafter hade rört sig i den riktningen ett tag. Alla behövde bara någon som hade ambitionen att göra vad han gjorde. Och han slog ihjäl en massa folk för att befria andra. Ganska mycket dubbelmoral om ni frågar mig.

Nu ska jag ut o röra på mig, skicka ett mess om det är något :)

Kärlek

Kitte