Den här helgen har jag saker att göra i alla ämnen utom idrott. Ett prov, en inlämningsuppgift, en redovisning, och några läxor den här veckan (över femtio sidor matte och en engelska artikel). En bok, en inlämning och ett prov nästa vecka. Veckan därpå nationella prov i matte b.
Jag älskar mitt liv!
söndag 23 november 2008
tisdag 18 november 2008
onsdag 12 november 2008
Det finns dagar
Det finns dagar då man är trött, idag är inte en sån dag
Det finns dagar då man är glad, idag är inte en sån dag
Det finns dagar då man är seg, idag är inte en sån dag
Det finns dagar då man känner sig älskad, idag är inte en sån dag
Det finns dagar då inget spelar någon roll, idag är inte en sån dag
Det finns dagar, men dagar som den här borde inte få finnas.
Det finns dagar då man är glad, idag är inte en sån dag
Det finns dagar då man är seg, idag är inte en sån dag
Det finns dagar då man känner sig älskad, idag är inte en sån dag
Det finns dagar då inget spelar någon roll, idag är inte en sån dag
Det finns dagar, men dagar som den här borde inte få finnas.
lördag 8 november 2008
Cp-dag
Idag har varit en cp-dag. Outvecklad, dysfunktionell. Kort sagt, inget har gått som det skulle.
Det var bara det jag ville säga. Ska ut i stallet nu, sedan är det TV som gäller.
Kärlek
Kitte
Det var bara det jag ville säga. Ska ut i stallet nu, sedan är det TV som gäller.
Kärlek
Kitte
onsdag 5 november 2008
My hope is restored
I natt fick de afroamerikanska medborgarna i USA ett litet plåster på såren för deras förfäders tid som slavar, när Barack Obama besegrade stereotypen av stereotyperna för amerikanska presidenter, John Mccain.
Jag släpade ut min madrass med lakan, täcke och kudde till TV-rummet vid halv elva igår kväll. Där låg jag sedan i någon timma och begrundade hur oerhört långt tid det var kvar till det hela skulle vara avgjort. Så efter någon timmas vakande bestämde jag mig för att sova tills det närmade sig avgörandet. Tio i fyra vaknade jag och såg sedan texten i underkant av rutan rulla förbi: Obama: Florida.
De sa dessutom att han vunnit Ohio och om jag inte minns fel var det Virginia också.
Jag har länge trott att hoppet varit ute för USA. Jag har tänkt att dessa män, med sina "God bless America" knappast skulle kunna rädda USA ur sin nuvarande knipa. Speciellt inte efter reportaget om Detroit jag såg igår. De senaste åren har minst 40% av innevånarna någon gång fått vattnet avstängt, då de inte har kunnat betala sina räkningar. Detta inträffar först efter att el och sånt stängts av. Detta uppfattar jag som en fruktansvärd misär. Att man som innevånare i det land i världen som är mest förknippat med välstånd, inte ens har tillgång till rinnande vatten. Då är den amerikanska drömmen långt borta.
Men så vid halvsex tiden imorse, ändrade jag uppfattning. För där stod Barack Obama som segrare och höll ett top-notch tal. DÅ återvände mitt hopp. DÅ kände jag att USA kanske kunde bli en nation att räkna med igen. En nation som ägnar sig åt annat än krig och elände. En nation där miljöfrågorna blir åskådliggjorda och lösta. En nation där människor slipper bli lidande för att deras ledare inte kommit ur sandlådan. En nation där människor får vård och de mänskliga rättigheterna uppfyllda. En nation som äntligen på allvar kan ta itu med sina rasistiska problem.
Tack vare en svart man vid namn Barack Obama. Demokraten Barack Obama.
Det är nästan så att jag själv får lust att utbrista "GOD BLESS AMERICA"
Inte för att jag är det minsta patriotisk, utan för att de kommer att behöva guds välsignelse.
Kärlek
Kitte
Jag släpade ut min madrass med lakan, täcke och kudde till TV-rummet vid halv elva igår kväll. Där låg jag sedan i någon timma och begrundade hur oerhört långt tid det var kvar till det hela skulle vara avgjort. Så efter någon timmas vakande bestämde jag mig för att sova tills det närmade sig avgörandet. Tio i fyra vaknade jag och såg sedan texten i underkant av rutan rulla förbi: Obama: Florida.
De sa dessutom att han vunnit Ohio och om jag inte minns fel var det Virginia också.
Jag har länge trott att hoppet varit ute för USA. Jag har tänkt att dessa män, med sina "God bless America" knappast skulle kunna rädda USA ur sin nuvarande knipa. Speciellt inte efter reportaget om Detroit jag såg igår. De senaste åren har minst 40% av innevånarna någon gång fått vattnet avstängt, då de inte har kunnat betala sina räkningar. Detta inträffar först efter att el och sånt stängts av. Detta uppfattar jag som en fruktansvärd misär. Att man som innevånare i det land i världen som är mest förknippat med välstånd, inte ens har tillgång till rinnande vatten. Då är den amerikanska drömmen långt borta.
Men så vid halvsex tiden imorse, ändrade jag uppfattning. För där stod Barack Obama som segrare och höll ett top-notch tal. DÅ återvände mitt hopp. DÅ kände jag att USA kanske kunde bli en nation att räkna med igen. En nation som ägnar sig åt annat än krig och elände. En nation där miljöfrågorna blir åskådliggjorda och lösta. En nation där människor slipper bli lidande för att deras ledare inte kommit ur sandlådan. En nation där människor får vård och de mänskliga rättigheterna uppfyllda. En nation som äntligen på allvar kan ta itu med sina rasistiska problem.
Tack vare en svart man vid namn Barack Obama. Demokraten Barack Obama.
Det är nästan så att jag själv får lust att utbrista "GOD BLESS AMERICA"
Inte för att jag är det minsta patriotisk, utan för att de kommer att behöva guds välsignelse.
Kärlek
Kitte
måndag 3 november 2008
Slut på hyckleriet
Jag brukar säga om mig själv att jag är väldigt öppen när det gäller musik, att jag inte förkastar något förrän jag verkligen lyssnat in det, oavsett genre. Det är lögn har jag insett. Dansband är ett sånt exempel, jag HATAR dansband. Vilket är fel, all dansbandsmusik är säkert inte dålig. Så jag försöker lära mig se det fina i dansbandens sörja av kramgoa låtar, det är lite svårt, men det ska nog gå.
Sedan finns det en grupp som många andra avgudar, men jag tycker är allmänt trist. Jag pratar såklart om Kent. Jocke Berg har för mig en röst, ett sätt att utnyttja sina stämband. Och det blir så monotont tycker jag. Men i ärlighetens namn, så mycket har jag inte lyssnat på Kent att jag skulle kunna fördöma all deras musik bara för att sångaren har en monoton röst. Så det jag håller på med just nu är att spela en massa Kent-låtar på youtube, väldigt random utvalda. Jag kan än så länge inte påstå att jag hört något som har kommit att dramatiskt förändra min syn på bandet, men det kanske kommer. "Columbus" är ju bra i alla fall.
För övrigt är favoriterna just nu i alla fall Priscilla Ahn - Dream, Amanda Jensen - Amarula tree, Damien Rice - The blowers daughter, The Killers - Mr Brightside, Rihanna - Take a bow, TI feat Rihanna - Live your life, Elvis Presley - Trying to get to you, Ram Di Dam - Chances, Lars Eriksson(!) - Boredom, Hoffmaestro & Chraa - So do you och Mustasch - Bring me everyone.
Gammalt, nytt, mainstream och annat. Men ah, så ljuvligt att känna sig lite öppen.
Återkommer med mina tankar om Kent en annan dag.
Kärlek
Kitte
Sedan finns det en grupp som många andra avgudar, men jag tycker är allmänt trist. Jag pratar såklart om Kent. Jocke Berg har för mig en röst, ett sätt att utnyttja sina stämband. Och det blir så monotont tycker jag. Men i ärlighetens namn, så mycket har jag inte lyssnat på Kent att jag skulle kunna fördöma all deras musik bara för att sångaren har en monoton röst. Så det jag håller på med just nu är att spela en massa Kent-låtar på youtube, väldigt random utvalda. Jag kan än så länge inte påstå att jag hört något som har kommit att dramatiskt förändra min syn på bandet, men det kanske kommer. "Columbus" är ju bra i alla fall.
För övrigt är favoriterna just nu i alla fall Priscilla Ahn - Dream, Amanda Jensen - Amarula tree, Damien Rice - The blowers daughter, The Killers - Mr Brightside, Rihanna - Take a bow, TI feat Rihanna - Live your life, Elvis Presley - Trying to get to you, Ram Di Dam - Chances, Lars Eriksson(!) - Boredom, Hoffmaestro & Chraa - So do you och Mustasch - Bring me everyone.
Gammalt, nytt, mainstream och annat. Men ah, så ljuvligt att känna sig lite öppen.
Återkommer med mina tankar om Kent en annan dag.
Kärlek
Kitte
lördag 1 november 2008
Ytterligare en natt
Jag gick hem från bussen inatt genom stjärnestrålar och frostglimmer. Himlen var alldeles klar. Jag letade bland solsystemen och fann bilden han pekade ut en annan natt. En natt som var kall men ändå varm. Med en välbekant främling.
Jag ville ringa, prata. Men vad ska man säga, när klockan är för mycket för att vara sen. När man skymtar soluppgången i andra länder. Vad ska man säga då? Min röst skulle låta hes och obetydlig. Vad skulle han tro? Att jag hittat en kärlek som aldrig funnits? För så är det ju inte. Jag ville bara prata. Säga att jag mindes. Att jag kände den kalla natten han värmde vid min sida. Att jag såg stjärnbilden han visade för mig.
Jag ville inget viktigt. Bara säga att jag mindes. Och att jag hoppas att han lagat sin familj. Att jag vill honom så mycket gott andra varma nätter. Andra stjärnklara bilder.
Kärlek
Kitte
Jag ville ringa, prata. Men vad ska man säga, när klockan är för mycket för att vara sen. När man skymtar soluppgången i andra länder. Vad ska man säga då? Min röst skulle låta hes och obetydlig. Vad skulle han tro? Att jag hittat en kärlek som aldrig funnits? För så är det ju inte. Jag ville bara prata. Säga att jag mindes. Att jag kände den kalla natten han värmde vid min sida. Att jag såg stjärnbilden han visade för mig.
Jag ville inget viktigt. Bara säga att jag mindes. Och att jag hoppas att han lagat sin familj. Att jag vill honom så mycket gott andra varma nätter. Andra stjärnklara bilder.
Kärlek
Kitte
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
