Har idag märkt mig själv för alltid.
Lite fränt låter det allt:)
Där sitter den, på magen och gör mig glad. Jörgen is my man:)
Vi pratade om det därmed att det ska göra ont när man tatuerar, för att på något sätt visa att den tatuerade står ut med lite mer och är lite hårdare än den omärkte. Han berättade att i Polynesien där tatueringskulturen en gång började var det ett mandomsprov och man fick respekt efter dess storlek.
Mesar tänkte jag, det gjorde ju inte ens ont. Sedan förklarade han att de använde djurtänder och dylikt som nålar och med ens insåg jag att det kanske kan ha varit något mer smärtsamt än den tatueringsnål han nu stack mig i magen med,
Men ändå, ni som säger att "det gör så jävla ont", prova att ha mensverk några dagar och ni skulle föredra tatueringsnålen direkt. Män är bra klena ibland.
Jag gjorde inte min för att visa att jag står ut med smärta i alla fall, jag ogillar smärta. Tanken på att föda barn är bara obehaglig. Så nej, inga mandomsprov för mig. Men ni som hört att det ska göra ont att tatuera sig, glöm det. Såtillvida ni inte är lite klena då :P
Kärlek
Kitte
onsdag 22 juli 2009
måndag 13 juli 2009
Avslutningen på våra äventyr; en riktig cliffhanger
På lördagen vaknade vi sent och bestämde oss för att bada. Det var nästan varmt och vi blev något klarare i huvudet. Dagen spenderades i stugan med film och mys. På eftermiddagen skulle vi in och äta i Grebbestad. Men jössus vilken röra det var på bussarna. Allt pga den så kallade "karnivalen" Hela Grebbestad var smockat och stämningen var på topp. När vi väntade på bussen drog en stor samling raggarbilar förbi och det tutades ivrig på de två brudarna vid busshållplatsen vill jag lova. Väl i Grebbestad åt vi en snabb Wok och fick ta taxi tillbaka till Långesjö för att peppa inför natten.
Hemma i stugan vare chill i någon timma innan stämningen segade sig mot toppen, vi var liite schleetna. Men, det finns inga problem i världen som inte Rosé kan fixa. Så begav vi oss tillbaka till Grebbestad och hade djupa konversationer på bryggan medan solen dalade. Sedan var det dags att ta sig in på klubben "Kallsup" ett prima ställe med manliga servitörer och DJ's i blå linnen. Vi lyckades dra till oss en ganska stor mängd män och nyttjade dessa på bästa sätt på dansgolvet. Så småningom slog dimmorna till för fullt och gogodans genomfördes från en upphöjd position. Jähävlar vilket röjj!
Hur natten avslutades vill i alla fall jag behålla för mig själv (själv o själv men..:P) Med tillägget att jag var en duktig kikka denna afton. No worries kan man säga. Men myys vare.
Vid fem insåg vi att vi borde ta taxin hem och sova lite innan hemfärden. Solen var uppe men det drog i ögonlocken. Avslutades med att vi skrek "TOP NIGHT" vid hamnen.
På söndagen promenerade vi bort bakfyllan under 6 km och tog bussen hem under fniss och sömn.
En toppenhelg måste jag säga
och Hanna, vi gillarT!
Kärlek
Kitte aka Littke eller käftsmällen
Hemma i stugan vare chill i någon timma innan stämningen segade sig mot toppen, vi var liite schleetna. Men, det finns inga problem i världen som inte Rosé kan fixa. Så begav vi oss tillbaka till Grebbestad och hade djupa konversationer på bryggan medan solen dalade. Sedan var det dags att ta sig in på klubben "Kallsup" ett prima ställe med manliga servitörer och DJ's i blå linnen. Vi lyckades dra till oss en ganska stor mängd män och nyttjade dessa på bästa sätt på dansgolvet. Så småningom slog dimmorna till för fullt och gogodans genomfördes från en upphöjd position. Jähävlar vilket röjj!
Hur natten avslutades vill i alla fall jag behålla för mig själv (själv o själv men..:P) Med tillägget att jag var en duktig kikka denna afton. No worries kan man säga. Men myys vare.
Vid fem insåg vi att vi borde ta taxin hem och sova lite innan hemfärden. Solen var uppe men det drog i ögonlocken. Avslutades med att vi skrek "TOP NIGHT" vid hamnen.
På söndagen promenerade vi bort bakfyllan under 6 km och tog bussen hem under fniss och sömn.
En toppenhelg måste jag säga
och Hanna, vi gillarT!
Kärlek
Kitte aka Littke eller käftsmällen
Hur resten av våra äventyr i Bohuslän slutade
Ja, på fredagen bestämde vi oss för att åka in till Grebbestad på förmiddagen för att köra lite serious shopping. Och visst shoppade vi, eller i alla fall Hanna. Jag köpte förutom lite kläder ett par Günter-glajjor. Jääävligt heta måste jag säga.
Vi drog tillbaka till stugan efter att ha suttit en stund på Grebbestads busstation i regnet. Grebbestads busstation består för övrig av en enda busskur mittemellan ICA och Coop. Väl hemma käkade vi baguette och skagenröra (ja, vi gillart') Innan vi duschade och korkade upp drickan. Vi sprang sedan till bussen, missade den och sprang hem igen. En halvtimma senare gjorde vi ett nytt försök som lyckades. Något dimmiga anlände vi till Grebbestad där vi skulle vänta på Greta (en buss) för att ta oss till Tanums station. Åter tillbaka i busskuren mellan ICA och Coop stötte vi ihop med de som senare skulle bli våra "busskrökarkompisar" (word, i know) Föga anade vi då hur dessa skulle återkomma i våra liv något senare.
När vi ankommit till Tanum satt vi o väntade på tåget mot Strömstad och jag hade premiär för Günterdansen och vi visade även våra nyfunna vänner ett smakprov på 90graders dansen som jag haft patent på sedan tidigare.
Vi ankom till Strömstad och vinglade upp till en pub för lite dricka innan vi ramlade in på nattklubben The Cod. Denna natt besöktes denna av Peter Siepen och hans medföljande Barbies. Det fanns även ett vanligt dansgolv där jag och Hanna dansade loss inför ett gäng dregglande grabbar. Skönaste dissen genomfördes kring midnatt. Sedan fortsatte vi festandet på bussen tillbaka till Långesjö.
To be continued!
love
Kitty
Vi drog tillbaka till stugan efter att ha suttit en stund på Grebbestads busstation i regnet. Grebbestads busstation består för övrig av en enda busskur mittemellan ICA och Coop. Väl hemma käkade vi baguette och skagenröra (ja, vi gillart') Innan vi duschade och korkade upp drickan. Vi sprang sedan till bussen, missade den och sprang hem igen. En halvtimma senare gjorde vi ett nytt försök som lyckades. Något dimmiga anlände vi till Grebbestad där vi skulle vänta på Greta (en buss) för att ta oss till Tanums station. Åter tillbaka i busskuren mellan ICA och Coop stötte vi ihop med de som senare skulle bli våra "busskrökarkompisar" (word, i know) Föga anade vi då hur dessa skulle återkomma i våra liv något senare.
När vi ankommit till Tanum satt vi o väntade på tåget mot Strömstad och jag hade premiär för Günterdansen och vi visade även våra nyfunna vänner ett smakprov på 90graders dansen som jag haft patent på sedan tidigare.
Vi ankom till Strömstad och vinglade upp till en pub för lite dricka innan vi ramlade in på nattklubben The Cod. Denna natt besöktes denna av Peter Siepen och hans medföljande Barbies. Det fanns även ett vanligt dansgolv där jag och Hanna dansade loss inför ett gäng dregglande grabbar. Skönaste dissen genomfördes kring midnatt. Sedan fortsatte vi festandet på bussen tillbaka till Långesjö.
To be continued!
love
Kitty
fredag 10 juli 2009
Min och Hannas lugna kväll vid havet:)
Vi skulle ha en lugn och fin kväll vid havet, Hanna och jag.
Vi skulle ta med oss en engångsgrill, några baguetter att baka och lite räkor till havet. Vi skulle dricka något glas vin och se solen gå ned.
Ehhm, jag anar att något, någonstans gick väldigt fel.
Det var molnigt och regnade, vi satt på vår filt och blev sakta men säkert dyblöta och såg aldrig skymten av någon jävla sol.
Vi drack upp nästan en hel flaska rosé där i ovädret.
Jag fick ansvaret att sköta grillen. Men det fanskapet ville inte ta sig, så pyromanen i mig fick återse dagsljuset och eldade upp en hel ask tändstickor. När vi inte orkade vänta mera la jag på bröden. Ungefär två sekunder senare var de som två kolbitar. De mesta gick åt att mata den stackars ensamma fiskmåsen med, som visst inte var så jävla ensam.
Sen satt vi där på klippan i duggregnet och åt våra brända baguetter med skagenröra och vin. När vi suttit där en stund hör vi en röst från ovan, en liten gosse som ropar
- Mamma!
Hanna utbrister då,
- Sluta ropa, hon tycker inte om dig!
Efter att ha försökt att släcka grillen med havsvatten gav vi upp och fyllde fanskapet med sand i stället. Sedan promenerade vi hem mot friggeboden. Har aldrig skrattat så mycket i heeela mitt liv.
Sedan bestämde vi oss för att fara in till Stora hotellet i Fjällbacka, för att lyssna på en trubadur. Som visade sig vara Cue. Vi klev av bussen en hållplats försent och insåg med förvåning att inte alla på bussen skulle till metropolen Fjällbacka denna kväll. Vi klev in lite bortkommna bland alla medelålders damer på hotellet.
Nästa infall var att köpa en flaska av husets vin att dela på. 265 kronor fattigare insåg vi att vi hittat VINET. Supergott, superdyrt och stabilt att grunda en mysig torsdagsfylla på. Vi satt i varsin fåtölj och insåg att vi var de yngsta utan föräldrar där, något jag senare påpekade för Cue himself. En smått underbar spelning var det ändå!
Under spelningen mottog jag sms från min moder som löd : "Några fina ragg då?"
Efter spelningen hittar Hanna en tia på bordet, båda lyser upp över skattfyndet. Nu på morgonen har vi konstaterat att tian var Hannas egen som hon tappat på bordet. Ja, vi blev ju inte en tia fattigare i alla fall.
Vi bestämde oss sedan för att smyga ned en stund på Ernst, eller var det Ester? Nej, Everts va det visst. En underjordisk pub under hotellet. Sedan satt vi där och tog varsin JD i den tomma lokalen. När det väl dök upp folk smet vi ut och vinglade de tre kilometerna i regnet tillbaka till Långesjö och sängen.
Samtalsämnena under vandringen ska för alltid hållas hemliga. De var av känslig natur och utgjorde kanske rent av ett hot mot rikets säkerhet. Polisen passerade oss minst tre gånger men alla gångerna höll vi oss på rätt sida vägen. Vi blev sedan erbjudna lift, något vi tackade nej till med motiveringen att vi inte alls skulle till Långesjö........än. Vi mötte sedan bilen när den varit i Långesjö och vänt. Och mycket riktigt så var vi inte i Långesjö......än.
Väl hemma i friggeboden, blöta in på bara skinnet, tog vi itu med räkorna som vi tidigare glömt att ta med oss till havet. Ett kilo räkor försvann inom loppet av en halvtimma.
Konstnad för aftonen: 1035 kr.
Skare va så skare va!
//Kitte och Hanna (som nu sitter och dricker vatten ur vinflaskan som igår innehöll det exklusiva vinet.)
Vi skulle ta med oss en engångsgrill, några baguetter att baka och lite räkor till havet. Vi skulle dricka något glas vin och se solen gå ned.
Ehhm, jag anar att något, någonstans gick väldigt fel.
Det var molnigt och regnade, vi satt på vår filt och blev sakta men säkert dyblöta och såg aldrig skymten av någon jävla sol.
Vi drack upp nästan en hel flaska rosé där i ovädret.
Jag fick ansvaret att sköta grillen. Men det fanskapet ville inte ta sig, så pyromanen i mig fick återse dagsljuset och eldade upp en hel ask tändstickor. När vi inte orkade vänta mera la jag på bröden. Ungefär två sekunder senare var de som två kolbitar. De mesta gick åt att mata den stackars ensamma fiskmåsen med, som visst inte var så jävla ensam.
Sen satt vi där på klippan i duggregnet och åt våra brända baguetter med skagenröra och vin. När vi suttit där en stund hör vi en röst från ovan, en liten gosse som ropar
- Mamma!
Hanna utbrister då,
- Sluta ropa, hon tycker inte om dig!
Efter att ha försökt att släcka grillen med havsvatten gav vi upp och fyllde fanskapet med sand i stället. Sedan promenerade vi hem mot friggeboden. Har aldrig skrattat så mycket i heeela mitt liv.
Sedan bestämde vi oss för att fara in till Stora hotellet i Fjällbacka, för att lyssna på en trubadur. Som visade sig vara Cue. Vi klev av bussen en hållplats försent och insåg med förvåning att inte alla på bussen skulle till metropolen Fjällbacka denna kväll. Vi klev in lite bortkommna bland alla medelålders damer på hotellet.
Nästa infall var att köpa en flaska av husets vin att dela på. 265 kronor fattigare insåg vi att vi hittat VINET. Supergott, superdyrt och stabilt att grunda en mysig torsdagsfylla på. Vi satt i varsin fåtölj och insåg att vi var de yngsta utan föräldrar där, något jag senare påpekade för Cue himself. En smått underbar spelning var det ändå!
Under spelningen mottog jag sms från min moder som löd : "Några fina ragg då?"
Efter spelningen hittar Hanna en tia på bordet, båda lyser upp över skattfyndet. Nu på morgonen har vi konstaterat att tian var Hannas egen som hon tappat på bordet. Ja, vi blev ju inte en tia fattigare i alla fall.
Vi bestämde oss sedan för att smyga ned en stund på Ernst, eller var det Ester? Nej, Everts va det visst. En underjordisk pub under hotellet. Sedan satt vi där och tog varsin JD i den tomma lokalen. När det väl dök upp folk smet vi ut och vinglade de tre kilometerna i regnet tillbaka till Långesjö och sängen.
Samtalsämnena under vandringen ska för alltid hållas hemliga. De var av känslig natur och utgjorde kanske rent av ett hot mot rikets säkerhet. Polisen passerade oss minst tre gånger men alla gångerna höll vi oss på rätt sida vägen. Vi blev sedan erbjudna lift, något vi tackade nej till med motiveringen att vi inte alls skulle till Långesjö........än. Vi mötte sedan bilen när den varit i Långesjö och vänt. Och mycket riktigt så var vi inte i Långesjö......än.
Väl hemma i friggeboden, blöta in på bara skinnet, tog vi itu med räkorna som vi tidigare glömt att ta med oss till havet. Ett kilo räkor försvann inom loppet av en halvtimma.
Konstnad för aftonen: 1035 kr.
Skare va så skare va!
//Kitte och Hanna (som nu sitter och dricker vatten ur vinflaskan som igår innehöll det exklusiva vinet.)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
