Skrivande

Jag skriver. Ofta, gärna, mycket och blandat. Jg har liksom blivit beroende av att hitta ord som bildar meningar som i sin tur bildar något meningsfullt.

Om man kan skriva kan skrivandet bli ett farligt (och effektivt) vapen. Man kan göra sin röst hörd och fortsätta vara anonym. Man kan göra människor glada eller ledsna, arga eller förvånade. Nästan allt kan man uppnå med några nedpräntade ord.

Kanske är det däröfr så många bloggar idag. Man har en idé, en tanke, något man vill förändra eller belysa. Men att ställa sig upp och tala om det, det är svårt. Det är så mycket lättare att sätta sig bakom skärmen och knappa lite på tangenterna, där ingen kan komma åt en. Man är så fruktansvärt skyddad. Väldigt skönt måste jag säga.

Just nu skriver jag på en ungdomsroman. Kanske blir det bara jag och mamma som får läsa den. Kanske blir det några tiotal andra. Jag vet inte. kanske spelar det ingen roll heller. FÖr mig är det viktiga berättandet och konsten. Sedan vore det kul om andra ville läsa, men sådär viktigt är det inte. Skrivandet är i centrum. Det är resan inte målet som är det viktiga.

Nej, nu ska jag fortsätta skriva om Elina och Coffe och dom andra. Ha det!!

Blandat

Idag bloggar jag om:

Narnia - nya filmen

Forrest Gump - Allas förebild

Emmabodafestivalen - Sommarens höjdpunkt

Stela Boråsare - Amanda Jensen

Först ut --- Narnia

Prins Caspian, det var en het varelse. Riktigt snygg. Och 27 år gammal. En oerhört bra film, det kan inte förnekas. men som troget fan av böckerna tycker jag att det blir lite för mycket, lite för Amerikanskt. Lite för pampigt, lite för coolt. Det blir lite som en elefant i en porslinsbutik. Det lilla och vackra i böckerna krossas under de STORA, MÄKTIGA krigsscenerna. Den lillgamla dialogen, de överjordiska beskrivningarna trängs ut, får inte plats. Ädelmodet blir förlöjligat. Skönheten bleknar bakom storheten, och det är synd. Måhända går det bra att göra sådana filmer på böcker som Harry Potter, där det vackra och försiktiga redan tagits bort. Men i en serie där det lilla i livet hyllas känner jag att det bara blir fel. Jag vill skala bort mäktigheten hos Peter och plocka fram den rädde lille pojke som egentligen finns där. Han som gör allt det där modiga ändå. Även om han är rädd. Men filmerna är likväl oerhört välgjorda och bra, det stämmer bara inte så bra med sagan.

Forrest Gump
En kille som verkligen förstår att njuta av det lilla i livet. Killen somsprang tillbaka mitt i brinnande krig för att hämta sin döende bästa vän. Killen som hälsar på tanten på bussen så att de inte längre ska vara främlingar. Killen som springer för ingen anledning alls. Bara för att han vill. Forrests mamma måste vara en av de bästa kvinnorna som någonsin gestaltats på film. Som hävdar att det finns inget som är normalt. Alla är som man är. Så himla skön inställning tycker jag.

Emmabodafestivalen
Ska bli så kul. Att bara komma bort ett tag. Andas lite annan luft. Träffa lite andra människor. Lyssna på lite ny musik och umgås med gamla vänner. Det ser jag väldigt mycket framemot.

Stela boråsare!
Var igår på torsdagskväll och kvällens huvudakt var Amanda Jenssen som verkligen bjöd på en jäkla show med väldigt mycket bra och trallvänlig musik. Suspicious Minds, som kungen själv skulle varit stolt över. Herrejössus. Men boråsarna dom står bara där med armarna i kors och gungar på sin höjd lite i knäna. Inga vajande armar till Hallelujah, utom möjligtvis de som stod närmast scen. Och så jag och Ia förstås. Två dansande, sjungande, ropande, jublande, klappande tjejer i ett hav av stenansikten. Det är knappt att de applåderar när hon går av scen. Oförskämt och fruktansvärt trist tycker jag. Hur svårt är det att bjuda till lite grann??
Skärp er Borås!!!

Jaha. Det var det de. Vi höres någon annan dag!

Kitte