Ibland kommer man inte längre. Ibland tar framtiden slut precis framör ögonen. Det är inte första gången, och säkerligen inte sista gången heller. Men jag ska lära mig någon dag, lära mig att det finns saker som inte är för mig. Delar av framtiden som jag ska hålla mig undan, jag är en ensamvarg i många hänseenden. Ensam är jag trygg, stark och osårbar, varför byta det mot skräcken att bli sårad?
Framtiden är fylld av människor, vänner och fiender, främlingar och bekanta, men jag förblir oberoende. Jag tänker inte offra mig för samhällets ideal att vara två, jag klarar inte av besvikelser längre. Jag mår fysiskt och mentalt dåligt av att öppna mig själv för någon annan. Min framtid är gränslös, men självständig. Det är så det blir. Jag ger upp den andra delen av min framtid.
Kitte
måndag 3 maj 2010
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)