Härifrån

Winnerbäck säger det bra han;
"Ta min hand, vi ska åt samma håll;
- Härifrån..."

Jag vill ge mig iväg nu. Finns inte mycket som håller mig kvar här. Mitt liv är mitt, och ska levas som jag vill leva det. Alla pratar om att de vill leva nära sin kära, jag känner inget sånt behov. Känns som om alla befinner sig på avstånd numera, som att jag tagit ett kliv från livet här mot det liv jag egentligen vill leva.

Kanske är jag självisk, kanske gör jag alla andra en tjänst när jag flyr. Det spelar ingen roll egentligen, för det jag letar efter finns inte här. Kanske kommer man att ropa saker efter mig, men då har jag redan vänt dem ryggen. Jag vill ha något som är äkta, något evigt. Där jag lever nu är allt plast och trasigt. Inget betyder något, inget är för alltid. Så jag måste packa min väska och ge mig av. För min egen skull.

Love

Kitte

Söndagar för en festnarkoman

Jag är beroende av fest, inte av alkohol, inte av dans, inte av sex; det är själva festen som gör att jag känner att jag lever.

I går var en fin kväll, massa vänner, mycket vin och skön musik. Försökte lära ut lite salsa, hur det gick vet jag inte riktigt. Det spelades en mängd ölspel, allt från det vanliga traditionella, till vattenfall och någon variant där man skulle säga högre/lägre. Ölspel är en av grundstenarna i en bra hemmafest faktiskt, det är viktigt för stämningen. Sedan diskuterades det en del armé och missioner, med några fulla värar i lokalen blir jag alltid intressant med mina familjerelationer i yrket. Och jag klagar inte, det är betydligt intressantare att prata om varför man väljer att slåss någon annans krig än att diskutera varför A låg med B. Tycker jag i alla fall. Men så är jag ju inte riktigt som alla andra heller....

Nu är jag seeeg, trött i kroppen och allmänt låg. Aja, det går över nästa gång partystassen åker på!

Love

Kitte