Härifrån

Winnerbäck säger det bra han;
"Ta min hand, vi ska åt samma håll;
- Härifrån..."

Jag vill ge mig iväg nu. Finns inte mycket som håller mig kvar här. Mitt liv är mitt, och ska levas som jag vill leva det. Alla pratar om att de vill leva nära sin kära, jag känner inget sånt behov. Känns som om alla befinner sig på avstånd numera, som att jag tagit ett kliv från livet här mot det liv jag egentligen vill leva.

Kanske är jag självisk, kanske gör jag alla andra en tjänst när jag flyr. Det spelar ingen roll egentligen, för det jag letar efter finns inte här. Kanske kommer man att ropa saker efter mig, men då har jag redan vänt dem ryggen. Jag vill ha något som är äkta, något evigt. Där jag lever nu är allt plast och trasigt. Inget betyder något, inget är för alltid. Så jag måste packa min väska och ge mig av. För min egen skull.

Love

Kitte