Om tro och tvivel

Jag är kristen. Jag har varit kristen sedan jag var liten. Min mamma är kristen och jobbar sedan några år tillbaka inom kyrkan. Jag hängde på KU på fredagskvällarna när jag var yngre. Idag kan man kryssa mig på listan till kyrkorådet i Rångedala församling.

Det ät redan konstaterade fakta. Men min tro är något helt annat. Jag tror på en kärleksfull gud och det kristna budskapet att älska sin nästa som sig själv. Jag tror att Jesus var en riktigt bra man som levde och verkade på ett sätt som ingen annan har gjort. Han umgicks med de som ingen annan ville titta åt, alla de som var på samhällets botten. Jag tror att bibeln är en bok med en del bra kapitel. Det är en mer nyanserad bild av min egen personliga tro.

Jag har aldrig blivit påtvingad min tro, mamma har aldrig skyltat med sin religiösa övertygelse och vi ber inte bordsbön hemma. Jag är kristen för att jag känner inom mig att det finns något så mycket större som är ständigt närvarande. Självklart har jag mina tvivel, självklart är jag kritisk till mycket av det bibeln säger. Men där finns guldkorn. Som i dagens episteltext "det är saligare att ge än att få". Är inte det en ganska bra tanke, att man ska vara givmild?

Evangelietexten handlade idag om att leva i nuet och låta morgondagen bära sina egna bekymmer. Också något att bära med sig när man undrar hur i helskotta man ska överleva dagen.

Det finns dagar när jag tror att vi människor är ensamma i universum, lämnade åt vårt eget öde. Och det finns dagar när jag ser Honom i allting.

Jag behöver inte bevisa min tro för någon, och jag kan heller inte förneka den. För långt därinne känner jag att Han är med mig. Jag kan inte bevisa det, jag kan inte förklara det. Men det känns som en värme i bröstkorgen, som bara finns där när jag behöver den. Energi jag själv inte har, men som helt plötsligt bara finns där och hjälper mig orka.

Ibland har jag mina tvivel, som vilken kristen som helst. Men oftast kan jag blunda och känna att något hos mig når något annat, något välbekant och varmt som säger; jag är här, oroa dig inte.

Kärlek

Kristin