Det finns inga gränser. Inga händer att fatta när man ser ut över branten. Livet är minst två storlekar för stort. Jag har ingen periferi inom synhåll. Jag svajar, tappar balansen, ser allt jag förlorat
och faller.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar