Jag har insett att nittiotalet var helt fel årtionde att födas i. Inget var direkt strålande, modet var katastrof, musiken plastig och toppmodellerna regerade. Vad hände med passionen från 50-60- och 70-talen? De kvinnliga idealen, fredstanken och hoppet?
När försvann drömmen om en enad värld? Där alla kan få leva. Vad hände med de glada människorna, dansen och kärnkraftsmotståndet? Vad hände med musiken?
Alla härliga riff och refränger... Dagens plast går inte att jämföra med. Och de som gör bra musik idag, kopierar mycket från den tiden då musik var äkta och levande. Ingen jävla playback.
Och är det bara jag, eller har färgerna bleknat?
Kärlek
Kitte
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar