Familjen Karlsson, Stavared

Min familj är inte som alla andras. I min familj har saker hänt som förändrat våra liv för alltid. Både bra och dåliga saker faktiskt.

Jag har tre bröder. För vem som än frågar har jag tre bröder. Mikael, Ulf och John. Mikael har jag aldrig träffat, aldrig känt. Men vi föddes med samma mamma och pappa. Så han är likaväl min bror. Ulf är 33 år. Han har det traditionella svenska livet, med villa, fru och två barn. Han är den tryggaste människa jag träffat. Han är också min fadder.

John, är den av oss som ska sägas vara lite äventyrlig. Som snowboardkille med blond flickvän för tio år sedan. Som officer på p4 med tatuering och utlandstjänst i bagaget.
Och så lilla jag. Den envisa, uppkäftiga, lata, irriterande lillasyrran. Som alltid måste jävlas.

De kände Micke. De drabbades av den extrema sorgen. Men de fick känna honom.

Nu är de mina två brorsor. Som alltid ska ha koll.

Vår pappa är sjuk. Det har han varit ett tag nu, det började med förmaksflimmer, men stannade tyvärr inte där. För tillfället är han halvtidssjukpensionär. Idag skulle han till läkaren för att han fått så ont i foten. Av en slump lyckades sedan både John och Uffe höra av sig hem under förmiddagen för att prata med mamma och pappa. Båda blev väldigt oroliga och krävde att mamma skulle höra av sig så fort de kom tillbaka från sjukhuset. Det visade sig senare att hans värk var en typ av biverkning på en av alla hans tabletter. Vilket kommer krångla till saker.

Genast är familjen samlad. Inte fysiskt, men i tanken. Vi oroar oss, blir glada och sörjer tillsammans.

Kvällen farmor dog tog John tåget hit mitt i natten, och vi satt hela familjen i farmors hus till tidigt på morgonen. Mamma, pappa, Ulf, John och jag.

Sedan har vi ju fått tillökning i familjen de senaste åren. Eller senaste vet jag inte, Linda har väl varit med i över tio år nu. Och Sanna i 5, Tim i 3. Och så Johns sambo förstås, Anna.

Ulf heter måhända inte Karlsson längre, utan Öjersson. Men nu när vi ska göra lite omflyttningar i husen, och han ska flytta in i vårt hus, så ska han flytta hem. De har bott i sitt nya hus i 8 år. Men häromdagen sa han att han han ska flytta hem. När John ska komma hit från Örebro, brukar han säga att han ska komma hem. Och jag, jag ska lämna Östergården 5, för Östergården 3. Jag ska flytta till farmors hus.

Här i Stavared är hus inte bara hus, de är våra hem. Och dagen då jag ska lämna Stavared helt, då kommer det göra lite ont. Men ändå, så kommer det här alltid och för evigt vara mitt hem, för det är här jag har min familj och alla minnen, allt det som är hemma. Här i Stavared är det vi stavaredsindianer som regerar.

Kärlek

Kitte