Ett helt vanligt blogginlägg

Tänkte försöka mig på att skriva ett helt vanligt blogginlägg nu. Till skillnad från alla de smått djupa texter som finns att läsa nedan.

Idag har det vart en smått död dag. Har nämligen pluggat matte typ hela dagen. Uscha. Skönt att man fick lite sällskap av Anna som också skulle plugga. Mina svägerskor är förträffligt sköna!

Tänk att mina bröder är så gamla att en är gift med två barn, och den andre har sambo (han är för övrigt närmare trettio än tjugofem nu). De är så hemskans vuxna. Känner mig så liten och oerfaren i deras sällskap. Med de är två trevliga fyrar, helt olika och unika på sina egna sätt.

När jag traskade hem från bussen vid 02:20 imorse hade jag en radda ord som ekade i huvudet.

"Let the past be the past, and the future come"

Jag ber om ursäkt om jag snott den från någon, men vad jag kan minnas är det mina helt egna ord.

Det handlar om min framtid. Jag har en massa saker som släpar efter mig hela tiden, som det är dags att göra sig av med. Såna saker som kommer till ytan under dagar som dessa. Saker som jag inte mår så bra av att tänka på. Saker jag gjort, ord andra sagt. Saker som virvlar runt innanför mitt pannben hela tiden. Som jag måste lämna. Jag vill inte ångra det, men bara låta det vara.

Och jag ser framtiden an med ljusa ögon. Det kan nog bli nåt av mitt liv ändå. Men jag vill inte vänta längre. Och jag har definitivt inte råd att låta gammalt skräp ligga i vägen.

Så, let the past be the past, and the future come.

Det blev visst rätt djupt till slut i alla fall.