Att leva sitt eget liv

Idag har jag trimmat. Liksom igår. Och i förrgår. Och i förrgårsgår. Det ger mycket tid för eftertanke. Jag har funderat ganska mycket på det här med att leva. Man ska leva livet heter det ju. Man ska inte följa strömmen, man ska gå sin egen väg. Man ska hinna med så mycket. Man ska hitta många att vara kortvarig med. Sedan ska man hitta den där personen som ska räcka resten av livet. Man ska vara framgångsrik. Man ska se allt. Uppleva allt. Åka dit andra inte varit.

Man ska vara så annorlunda. Hitta sitt eget sätt att klara varje dag. Ändå är det så att vi människor formas av vår omgivning. Miljön påverkar i allra högsta grad vem vi blir. Man gör som andra gör. Hur ska man då kunna bli unik? Hur långt utanför kända ramar kan en människa gå? Hur mycket av sin uppväxt kan man förneka? Hur mycket av livet är mitt att fritt styra över?

Och hur många misslyckanden kan man skylla på en dålig uppväxt? Kan man inte ta avstånd från allt som är fel? Se att uppväxtåren var Då, att Nu är Idag. Kan man inte bara börja om? Eller är man för alltid märkt? Kan man inte leva sitt eget liv?

"Det finns dom som tror på Gud, och dom som ägnar sig åt spel. Alla drömmer vi om lyckan som om livet blivit fel"

Jag tror nog att man kan styra sitt liv ganska mycket själv. Att man kan börja om. Att man kan ta sig ur gamla mönster.

Men, jag är så trött på alla som ger råd om "hur man ska leva sitt liv". Alla förståsigpåare, som vet precis hur allting känns. Som ger råd om livet som om mode.

Till slut vill jag bara säga en sak.

Livet är ditt. Bara ditt. Ingen äger dig, ingen kan säga vad som är rätt eller fel för dig. Ingen kan säga att dom vet hur det känns! Ingen kan säga att du är si eller så. Ingen har rätt att döma din personlighet.

Lev ditt eget liv. Bara ditt, det enda du har.