söndag 23 augusti 2009

Kicken

Kicken, var är den?

Kicken, vart tog den vägen?

Hela livet var ett disco, men hur kunde det bli så svårt?

Krunegård är en annan som med lätthet beskriver sånt man känner. Alldeles utan svårighet.

Hela världens hunger samlad i mig

Eller

Hela världen är så underbar när man är korkad, tom och glad

Eller

Rocken spelar ingen roll längre, vad ska jag ta mig till baby?

Eller

Idioter, varför finns det inga kvoter för idioter?

Eller

Samma nätter väntar alla
utan dig är alla kalla, långa mörka utan sömn
du ligger med nån annan tönt

Eller

Jag vet jag har mig själv att skylla, har vetat det varenda fylla.
Varje gång jag skakat hem, och längtat efter dig igen.

Eller

Stjärnorna lyser väl lika klart i din del av stan?
Står du som jag, på din balkong och vilar i kaoset som var?
Hallå! Är du där? Är du kvar? Hallå! Finns det nånting kvar?
Stjärnfall, stjärnfallet det är jag
Och du är himlen jag föll från idag
Stjärnfall, stjärnfallet det är jag
Och du är himlen för mig varje dag.

Kan det sägas bättre? Inte till mig i alla fall.

Kärlek

Kitte

Inga kommentarer: