Det finns så mycket att berätta. Jag skulle kunna skriva en evighet. En hel evighet. Om besvikelse, lycka, toner, höga klackar och billigt vin. Om trasiga hjärtan och blå kinder.
Om långa dagar och längre nätter. Om timmar av solsken i huvudet. Om svarta hål. Men det är bara mitt liv. Mitt liv som jag lever lite tyst vid sidan av allt annat. Det som man är rädd ska synas på utsidan och kännas på insidan.
Eller fel. Det ska ju kännas sådär mycket. Det är det man vill när allt är lagom. Man vill vara hög.
Det finns så mycket i världen. Så mycket stort, ännu mer som är litet. Så mycket viktigt, så mycket som inte spelar roll. Jag älskar världen. Där finns allt man kan önska. Men också det man inte vill ha.
Djupa tankar en söndagskväll/natt
Kärlek
Kitte
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar