Om den riktiga rädslan

Han kan dö inatt.

Imorgon kan han vara borta.

Så rädd för något har jag inte varit i hela mitt liv. Så rädd att förlora honom. jag vågar knappt se på honom längre. För det kommer göra så ont.

Doktorn sa att han ska få nya maskiner för att hjälpa sitt hjärta att slå. Han ska få en chans till innan han räknas som oduglig. Men risken finns att hjärtat bara stannar.

Han är så trött, hans hjärta orkar inte med livet längre. Det är svårt att se någon tyna bort. Men han får inte gå än.

Jag är så rädd att det snart kommer vara försent att säga allt det man vill säga. Men, om jag säger det nu, är det som att säga
- det är okej, du kan dö nu.

Men det kommer aldrig någonsin bli okej. Dagen han går kommer han lämna ett svart hål efter sig, ett gigantiskt tomrum.

Men ta honom inte än, låt honom få se de små bli stora, låt honom få lite ro i själen.

Jag är så rädd.