Alla som känner mig kommer förr eller senare stöta ihop med kungen. Därför att han har varit och är en stor del av mitt liv. Trots att vi aldrig träffats, trots att han dog 14 år innan jag föddes, har han gjort mig till den jag är. Freakig, udda, musikberoende och hatisk mot stuprörsjeans. Jag har till och med en Elvis-röst, lika mörk som ett glas mjölk med fem matskedar kakao i.Jag och Elvis delade en natt tillsammans när jag var ca 11 år. SVT visade "En natt med Elvis" eftersom det då var 25 år sedan den där förhatliga onsdagen, den 16 augusti 1977, då Elvis hittades död.
Jag har bestämt mig för att förtränga de senaste åren av hans liv. Efter -73 var han inte längre Elvis. Måhända släpptes det en del musik som visade underbara glimtar av mannen som varit Elvis, men mannen med glimten i ögat var borta.
I vilket fall, den här filmen, som låten är från (följ länken)
fick mig är vakna till den där första natten. När sedan "That's the way it is"-dokumentären visades, med tidigare outgivet material från konserterna kring 69-70
i Las Vegas, så var jag såld. Såld på mannen i för stor kostym och vit dräkt, med skakigt knä och oändlig röst. Elvis Aaron Presley.
Idag, 6 år senare är kärleken till Elvis minst lika stark. Självklart lyssnar jag numera på annat än Elvis också. Men en del dagar finns det ingen som kan få det att kännas så där bra som Elvis kan. Det är då man lyssnar på "An american triology", "We can make the morning", "My boy", "My way", "Just pretend" och "You've lost that loving feeling".
Elvis gjorde covers på det mesta. Och jag har hittills inte hört en enda cover med honom som inte har blivit bättre än originalet, så som den senaste låten ovan som är en The Righteous Brotherslåt. Men hör här ; http://www.youtube.com/watch?v=e7R5xxDy3QU
Också detta ett klipp från Vegas. Så otroligt, fantastiskt mycket bättre än originalet.
Elvis var känslig. Han blev knäckt när Priscilla lämnade honom i Oktober -73. Han återhämtade sig aldrig helt. Han gick bara ned sig därefter. Men förstå att mannen gav mer än 1100 konserter mellan -69 och -77. Det innebär mer än 2,6 konserter i veckan, VARJE vecka, annars förstår ni att antalet konserter per vecka ökar dramatiskt. Och om ni sett någonting från den här perioden vet ni att det var inga smågig. Han gav allt. Sedan skulle det produceras album och underhållas fans. Och leva med sina egna fysiska och psykiska problem. Han fick aldrig vara ifred. Managern Parker fick honom att låsa in sig på Graceland all tid som han inte stod på scen. Inte så konstigt att han inte pallade trycket.
Men jag vill se de tidiga klippen och klippen efter -68 fram till förfallet. När han är glad, charmig, sexig och sjunger mig till stjärnorna. Som det här klippet från comebackshowen -68 http://www.youtube.com/watch?v=eXlI4aO_9MU
En låt jag inte hört innan idag. Helt omvälvande!
Har flera dvd:er med klipp från de tidiga åren. Kan sitta i timtal och titta, önska att jag vore en av de skrikamde tjejerna framför scenen. Då, 1956 när det begav sig.
Men det finns två låtar som just idag värmer mitt hjärta lite extra
"We can make the morning"
Och klassikern, "Devil in disguise"
Så, kära vänner, har jag gett er grunden för en livslång kärlek till mannen, myten, legenden, Elvis Presley.
You're always on my mind baby! 
Kärlek
Kitte
1 kommentar:
Och jag tänker sno din elvisnyckel ;D
Skicka en kommentar