Aha, så du ser det såå

Fick nyss en anonym kommentar som ganska pricksäkert bekräftade mitt något utmanande blogginlägg om människotyper. Ganska intressant måste jag säga. Hon/han ansåg att de hittat en passande kategori åt mig. Jeanstjejtypen som lyssnar på "tråkig" musik och som tycker andra är märkliga när de inte gör samma sak. Så kan man ju välja att se det.

Eller så är jag en tjej som mycket riktigt gillar jeans, men helt ärligt gillar mysbyxor bättre. Att anse att min musiksmak är tråkig däremot, det tycker jag var lite hårt. Kanske kände sig personen i fråga stött? Varför undrar jag. Kanske tycker man att det är en förolämpning att få en etikett? Bli inte det, är du stolt över att vara som du är, även med en etikett i pannan, så by all means, keep it up. Men kanske är den där lilla irritationen ett tecken på trötthet. Kanske är man trött på alla saker man måste skylta med för att bevisa vem man är, eller borde vara på insidan. Kanske är man trött på att behöva bevisa saker hela tiden.

Men vad vet jag, kanske tyckte man bara att mitt inlägg var lite dömande. Så ser inte jag det. Jag har mitt sätt att se på saker, like it or not. Jag behöver inte försvara vem jag är. Inte bevisa något. Och vet du vad, det behöver väl inte du heller, eller? Allt ligger inte i betraktarens öga, det mesta har du i dina egna händer!

Kärlek

Kitte