Att våga ta steget

Var på en liten Musik i sommarkväll igår. Där spelade delar ur bandet "Mormors systrar" och en kille. Han hade skrivit en låt som spelades, en väldigt vacker sådan. Den handlade egentligen om att släppa taget. Om att våga tappa kontrollen och låta morgondagen stå för sina egna problem. Att våga ge sig ut och inte veta vad nästa dag bär med sig.



Jag går i volontärar-tankar. Jag vill ge mig ut ett år efter gymnasiet och göra gott i världen. Problemet är att jag inte vet om jag vågar. Vågar ge mig ut helt själv. Jag har nämligen bestämt att om jag ska göra det vill jag göra det utan att släpa på allt som väntar här hemma. Jag vill vara bara jag, och inte bry mig om allt som varit. Bara tanka nya upplevelser. Men då gäller det att släppa taget och våga vara ensam.

Men jag tror att jag skulle må bra av att bara lämna allt kvar här ett tag. Börja om någon annanstans. Kanske kommer man tillbaka hit igen. Kanske gör man det inte. Det spelar liksom ingen större roll. Kruxet är att ge sig av. Att ta sig härifrån.

Mitt liv är lite som kvicksand. Ju hårdare jag försöker ta mig ur det, desto djupare ned dras jag. Men jag ska klara det. Jag ska klara att resa mig och gå. Lämna allt och börja om. För mig.

Snart ska jag ta steget och låta morgondagen innehålla vad den vill. Bara följa med på resan, i ett äventyr jag valt att kalla mitt liv. Så får det bli.

So long.